Första tiden.

2014-11-16 11:28:01 Allmänt
» Kommentarer(1) «


Nu har det snart gått två veckor sedan Isabell föddes, det har varit väldigt blandade känslor dessa två veckor! Framförallt lycka och glädje såklart men även frustration och stress. 
Fjärde dagen började hon plötsligt vägra ta mitt bröst, så mitt i allt skrik fick jag sitta och panik handmjölka mina stenhårda ömma bröst så hon fick i sig lite via flaska. Som hon tack och lov tog! Sedan velade jag hela dagen i gråt fram och tillbaka om jag skulle sluta amma eftersom hon vägrade bröstet. Ringde BB och allt och fick tabletter utskrivet som jag kunde ta för att bröstmjölken skulle försvinna. Det var en riktigt jobbig dag med överflöd av hormoner som iallafall slutade med att vi köpte bröstpump, flera st nappflaskor och ersättning (till nödfall). Sån himla dryg utgift, för det blev ganska dyrt. När jag började pumpa och fick lätta på trycket av brösten kändes det bättre och jag bestämde mig för att inte ta tabletterna och istället pumpa och ge på flaska. 
Sen ville hon plötsligt ha bröstet iallafall, så jag antar att det hon inte gillade var när brösten var sådär stenhårda när mjölken rinner till. Så nu fungerar amningen bra! 
 
En annan sak som är lite jobbigt, och som känns lite fel att skriva är faktiskt - Hugo! Han är VÄRLDENS finaste och underbaraste emot Isabell men han blir fruktansvärt understimulerad nu när vi inte åker och flänger runt hela dagarna. En normaldag för oss nu ser ut så att vi är hemma hela förmiddagen, äter lunch osv och sedan kanske vid 15-16 tiden går vi ut till en lekpark eller tar en promenad till affären. Eller kanske hälsar på farmor. Detta räcker inte för honom, han ska hellst ut från lägenheten innan 13 tiden för annars börjar han klättra på väggarna och bara gör en massa saker han inte får. Han lyssnar verkligen aldrig! Detta tär väldigt mycket, man känner sig elak som bara tjatar och samtidigt frustrerad på honom. Jag vet inte ens vad vi ska göra åt detta....
 
 

Kommentarer
Postat av: Angelica

Hej! Jag har följt din blogg länge länge, ända sen du var gravid med Hugo men jag är såå dålig på att kommentera! Först av allt, stort grattis till Isabell! Sen vill jag bara säga att det blir bättre, håll ut och gör så gott du kan :) det äär jobbigt, frustrerande, känslomässigt och tufft i början men det blir bättre! Jag lovar :) styrkekram

2014-11-16 @ 13:59:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback