När Isabell kom till världen

2014-11-09 19:33:57 Allmänt
» Kommentarer(1) «


Nu är äntligen lilla Isabell född! Hon kom på utsatt datum, den 3 nov 8,28. Jag tänkte sätta mig och skriva ner min förlossningsberättelse. Min upplevelse kring förlossningen är god, den tog ganska precis ett dygn från att slemproppen och värkarna startade tills att hon var ute. Däremot tog krystningsarbetet väldigt lång tid men dit kommer vi senare. 


Allting började på söndag morgon vid halv nio tiden när jag skulle kliva ur sängen. Då kände jag hur det bara rann till. Trodde för en sekund att det var vattnet men det var blodblandat slem, antagligen slemproppen som lösts upp under natten och sedan rann ur mig när jag ställde mig upp. 
Jag blev glad och tänkte att "nu måste det ju vara något på g" eftersom inget riktigt hänt fram tills nu förutom lite förvärkar dagarna innan. Vi åt frukost som vanligt och förmiddagen rullade på medans jag började få värkar, jag kände att det var de riktiga värkarna eftersom dessa hade en annan karaktär än förvärkarna. Jag upplevde som som mer svidande och kraftiga. Jag ringde in till förlossningen mest för att informera dom vad som hänt och att vi formodligen kommer komma in senare och så dom kunde skriva i journalen vad som hänt osv. Barnmorskan som jag talade med trodde att slemproppen kunde lika gärna vara vattnet men jag var ganska säker på att det inte var det, hon trodde även att förlossningen var på g och varnade mig att allting kunde gå mycket snabbare denna gång. 
Jag blev glad av samtalet för nu var det verkligen dags liksom!
Vi hade dagarna innan planerat in att Tobias pappa och hans fru skulle komma på söndagen för att hjälpa oss att göra våran sänggavel till sängen. Så dom kom hem till oss runt 15 tiden om jag inte minns helt fel, byggde den där sänggalven och fikade lite, samtidigt som jag satt och hade värkar. Dom var vid detta laget fortfarande oregelbundla, ibland tog det 5 minuter mellan dom och ibland kunde det gå 15 minuter. Men de gjorde ont, dock inte super ont men tillräkligt för att man hellst ville andas igenom dom och bara fokusera. 

Efter dom åkte hem stack Tobias iväg och hämtade min mamma, hon skulle vara barnvakt åt Hugo när vi åkte till förlossningen. Vi ville vara ute i god tid ifall vattnet skulle gå och värkarna blev värre snabbt. 
Hon hann vara hemma hos oss i ca någon timma innan vi valde att åka till förlossningen. 
Värkarna var väldigt jobbiga och när varje värk kom fick jag lov att böja ryggen bakåt, alltså böja bak hela huvudet bak. Jag tror det var Isabell´s huvud som tröck emot svanskotan, att böja eller luta mig emot något framåt var omöjligt och gjorde svin ont. 
Iallafall så åkte vi till förlossningen kl 19, mitt blodtryck togs och CTG maskinen kopplades på. Mitt blodtryck var högt men resten såg bra ut. Blodtrycket kollades regelbundet under hela förlossningen men det var inget som visade sig vara farligt, efteråt sänktes det till normalt. 
Efter ett tag fick jag bli undersökt och man konstaterade att jag var öppen 4 cm. Jag blev riktigt lättad eftersom jag iprincip trodde att vi skulle bli hemskickade igen. 
Men det skulle vi inte få bli! Jag till och med frågade och dom sa att nu skulle vi föda barn. Wiho.


Efter undersökningen blev mina värkar genast mycket kraftigare, ondare och tätare. Nu kom dom nästan med bara 2 minuters mellanrum. 
Vid 20,00 tog jag lustgasen och den var lika underbar denna gång som vid förlossningen av Hugo. Den hjälpte mig väldigt mycket med andingen och att slappna av under värken. 
Kl 22,00 görs ännu en till undersökning och jag har då öppnat mig till 5 cm. Blev ganska besviken för jag trodde att jag skulle ha öppnat mig mer. Vid denna tidpunkt började jag fundera över epidural men kände att jag ville ge det lite mer tid och se hur mycket jag öppnat mig till nästa undersökning. Så jag kämpade på med värkarna med hjälp av lustgasen. 
Kl 23,40 klarar jag mig inte längre med endast lustgas och ber om epidural. Och en undersökning görs också, även om det inte står i min journal jag fick med mig hem. Jag hade vid detta tillfället bara öppnat mig någon cm till. Efter epiduralen mådde jag mycket bättre! Kunde till och med somna till lite grann.
Under hela förlossningen satt jag mest helt rakt upp med rak rygg och med benen i kors som om jag mediterade ungefär. Detta var den skönaste ställningen för mig! Men jag försökte även vara uppe och gå eller röra på mig så mycket som möjligt. Fram till epiduralen var det ganska omöjligt eftersom jag hade så ont i ryggslutet men när epiduralen verkade så kunde jag röra mig mer. Jag kände ingen smärta, bara ett stort tryck när varje värk kom. 
Kl 04,30 Tas det hål på fosterhinnorna så vattnet går. Det kändes som en hel flod som bara strömmde ur mig! 
Efter detta blev värkarna allt mer starka. Och jag började känna av smärtan från värkarna igen, dock bara på min högra sida. Epiduralen satt så hårt i vänstra delen att jag inte kände något där. Kort efter vattenavgången underöktes jag igen och då var jag öppen 9,5 cm.
Kl 06,30 började mina krystvärkar. Jag testade flera olika possitioner, det fungerade som bäst att ligga på högra sidan med ena benet uppe på en sån där benställning som finns i gynstolar. Jag kände verkligen hur det var något där inne som tryck och ville ut. Kändes stort som ett bowlingklot! 
Jag testade stå på knä i sängen och sedan kopplades ett värkstimulerande dropp in eftersom min livmoder var trött av allt krystande. 
Kl 08 började jag krysta i gynläge och det var så som Isabell föddes. Barnmorskan peppade mig och var en riktig sån där "krut farmor tant". Jag minns att jag var otrevlig emot henne och hon kom ju mitt i mitt krystningsarbete då det var skiftbyte så jag var inte så trevlig och hälsade osv som man brukar när man träffar en ny barnmorska. Haha. 
Jag bad henne om att få känna på bebisens huvud när man kunde känna det. Jag gjorde det med Hugo, och då var det så att jag fick känna när hans huvud var precis innanför öppningen liksom. Så man alltså fick stoppa in fingret lite för att nå huvudet. 
Jag minns vid denna tidpunkt vilket enormt tryck och vilken kraft som bara ville ut, kändes som hela jag skulle explodera nästan. 
Denna gång fick jag höra "nu kan du känna huvudet" och halva jäkla huvudet var ute!!! Jag blev väldigt paff och dessutom skulle jag sluta trycka nu. Det kan jag lova er var lättare sagt än gjort, där låg jag med halva huvudet ute från min fifi och skulle snällt vänta på nästa värk. Det kändes som tusen år och jag visste knappt var jag skulle ta vägen. Jag skrek nog mest tror jag och var förbannad på barnmorskan som verkde tro det var världens enklaste grej. 
Men sedan kom tydligen en värk för plötsligt åkte huvudet ut och sedan kroppen utan att jag ens tryckte. Och lättnaden! Det finns ingen skönare känsla i världen när sitt barn åker ut och man sedan får träffa på det lilla livet. 
Strax där på kom även moderkakan och allting såg jätte fint ut, det kom en frisk tjej på 3560 g (100g mindre än Hugo) och var 54 cm lång. En lång och smal tjej alltså, och inte alls med ett bowlingklot till huvud som det kändes som när hon ville ut. Hehe. ♥

Hennes namn är Isabell Maria Inez Arcari. ♥

 

Kommentarer
Postat av: Johanna

Vad härligt att allting gick så bra. Jag är lite smått nervös över hur det ska gå om vi ska ha ett syskon till Alma. Allting gick ju så fort med henne. Vattnet gick kl 04.15, kl 05.30 startade värkarna med 3 min mellanrum direkt. Kl 07.30 kunde jag inte va hemma längre så vi åkte in. Kl 9.30 blev jag undersökt o va öppen 3cm, kl 11.30 kollade de igen efter mkt tjat från mig o då var jag helt öppen. Sen började jag krysta strax efter kl 13 och 13.48 var Alma ute. Så allting var väldigt intensivt och det brukar ju gå fortare vid andra förlossningen, så vi får väl se hur det eventuellt kommer att gå i framtiden.

2014-11-10 @ 06:02:10
URL: http://joherman.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback