Första tiden

2018-02-18 19:31:39 Allmänt
» Kommentarer(0) «


Elias är nu 18 dagar gammal, snart tre veckor!
Dagarna avlöser varandra och vi gör faktiskt väldigt lite.. för att vara vi. Lämnar hemmet någon gång i veckan för att hälsa på folk. Annars delar jag och Tobias på oss när det behövs handlas eller liknande.

När Elias bara var en vecka ca så åkte jag och Hugo och handlade tillsammans på Ica maxi. Jag har nog aldrig handlat så mycket på så kort tid. När jag nästan var färdig ringde jag helt andfådd till Tobias och frågade hur det gick. Elias hade inte ens vaknat vid det tillfället.
Det är skönt att få komma ut och göra något annat än sitta i soffan och amma. Det är ungefär allt jag gör nu om dagarna. Till och med att städa och torka rent köket, starta en tvätt eller diskmaskin är skönt.. bara för att få omväxlingen liksom. Men det är väl såhär det är i början, tänk att jag minns inte hur det var med Hugo och Isabell. Man glömmer så snabbt.

Igår testade vi ge Elias ersättning, han älskade att äta ur flska. Konstigt, eftersom han RATAR nappen. Hans mage verkar godkänna ersättningen så vi ska ge det ikväll igen. Det kan vara skönt att ha som allternativ om jag vill vara iväg en längre stund, och sedan kanske han sover bättre på natten om han får ett mål ersättning innan läggdags. Det är det vi ska testa ikväll.
Jag ska absolut inte lägga av med amningen, det är ju bästa.. så himla smidigt! Skulle aldrig orka kliva upp flera gånger på natten för att fixa ersättning. Det är knappt så jag orkar ta fram tutten på natten ju, haha.

Just nu ligger han och sover i soffan, och jag har mina armar fria för en gång skull. Jag ska avnjuta ett glas pepsimax och kolla på Kronofogden knackar på. Bästa programmet! Vi hörs vid ett annat tillfälle. Sköt om er.
 

Bästa trion
 

Förlossningsberättelse Elias

2018-02-07 09:53:00 Allmänt
» Kommentarer(0) «


Tisdagen den 30/1 vaknade jag av en räv som stod utanför vårat fönster och skrek parningsläten så jag vaknade och klev upp för att titta i fönstret. Efteråt gick jag på toaletten och la mig sen igen.
Bara minuter efter jag lagt mig ner igen runt kl 01:30, kändes det ungefär som att bebis i magen knäppte till en led, sedan kände jag hur något sakta rann ut.. "wow händer detta?!" tänkte jag och skrek rakt ut att vattnet gick till Tobias. Han var lika lugn och seg som vanligt när han är nyvaken.. gav mig en handduk och la sig och halvsov igen medan jag ringde FL och berättade att vattnet gått osv.
De sa att jag skulle vänta in värkar och sedan komma in.

Tobias somnade om och jag fick värkar ganska snabbt. Till en början kom de var 6 min ungefär. Då blev jag lite stressad eftersom jag hade en del grejer att fixa innan vi kunde åka in. Så jag fixade allting, drack en smoothie, packade det sista, klädde på mig, sen efter det kändes det som värkarna avtog en del. Jag la mig och vilade en stund men somnade inte. Kl 4:00 väckte jag Tobias för värkarna var så pass smärtsamma, kom dock oregenbundet. Jag ville inte vänta allt för länge, vattnet hade inte gått för mig spontant förut så visste inte hur snabbt det kunde gå. Dessutom skulle vi väcka barnen, klä på dom och köra dom till farmor... i snöovädret! Kl 5:00 någon gång så åkte vi.

Runt 6:00 tiden var vi framme på FL, tog ctg kurva osv. Värkarna var då fortfarande oregelbundna och ganska mesiga faktiskt. Barnmorskan ville inte undersöka mig i onödan direkt pga infektionsrisken när vattnet gått. Men så fort jag fick kopplas loss från ctg´t och upp och röra på mig med gå stödet så satte värkarna igång på riktigt. De kom mer och mer tätt, ca var tredje minut och med mer kraft.
Nästa gång barnmorskan var in och tittade till mig såg hon att värkarna satt igång rejält och ville undersöka mig. Kl 7:00 var jag öppen 4cm, och strax därefter började jag med lustgasen. Lustgasen var vid detta skedet väldigt bra, och hjälpte mig andas djupt och regelbundet. 

Jag fortsatte stå mycket under värkarbetet, mestadels lutandes emot gåstödet. Jag upplevde värkarna mycket mer kraftiga i det läget och jag ville ju få ut bebis så snabbt som möjligt. Dock satte jag mig i mellanåt för att få vila lite.

Kl 9:20 undersöktes jag igen och var öppen 6 cm. Besvikelsen var stor för jag kände att jag kämpat mer än att bara ha öppnat mig 2cm till. Vid detta laget började jag fundera på epiduralen. Även fast jag verkligen ville ha en förlossning utan epidural denna gång, men smärtan och kraften i mina värkar var så stor så vi bestämde att vi skulle göra en undersökning igen om 1 timme och efter denna undersökning bestämma om jag ville ta epiduralen eller ej.

Undersökningen efter en timme står inte med i min journal men jag minns att efter denna undersökning skrek jag åt barnmorskan att skynda sig att ringa narkosläkaren. Tobias fick till och med avsluta med att dra upp mina fina nättrosor för hon sprang iväg direkt och ringde.

10:55 kommer narkosläkaren, och fy jag vet inte vad jag ska tycka om hela upplevelsen kring denna epidral. Jag hade så galet täta värkar nu. De kom med knappt något uppehåll alls, ibland tog det bara några sekunder från ena värken till den andra och de var långa! Mitt i detta skulle jag ligga i fosterställning och blixtstilla.
Lustgasen var på max och jag var helt jäkla snurrig i skallen, jag minns dom försökte förklara för mig hur jag skulle göra men allt jag fick fram var att jag inte kunde förstå riktigt för jag var så snurrig. Jag vet faktiskt inte när de stack för vi hade ingen synk alls. Förut när jag fått epidural har man sammarbetat och räknat ner så jag varit beredd. Narkosläkaren stack och stack och barnmorskan samt studenten som också var med försökte trycka ihop mig som en räka. Sedan fick jag sätta mig upp och kuta med ryggen vilket var mycket lättare! Förstår inte varför vi inte gjorde så direkt. Nu stack narkosläkaren hela tiden, hon brydde sig inte ens om att jag hade en värk. Tobias berättade efteråt att hon satt och grävde med nålen i min rygg. Fyfan, det kändes som det tog evigheter innan det var över. Det gjorde verkligen SÅ ont, stor del pga värkarna men också i ryggen när hon höll på. Bara satt och grät.

När epiduralen väl satt så tänkte jag "äntligen ska jag få slappna av lite". Jo tjena. Bedövningen fungerade knappt ett skvatt! Efter denna jäkla persen att ta den så hjälpte den knappt. Värkarna var fortfarande extremt smärtsamma, jag hade fortfarande lustgasen på max och visste knappt vart jag skulle ta vägen under värkarna. SÅ BESVIKEN!

Någonstans ganska kort efter detta så undersöks jag igen och är öppen 10 cm. NU börjar den enda delen av förslossningen som jag är riktigt nöjd med.
Barnmorskan sa att jag fick krysta när jag kände för att jag ville det. Det var inga "nu är du öppen 10, tryck för kung och fosterland NU". Jag fick istället instruktioner att känna efter själv i min kropp när jag behövde krysta. Men kände inte direkt något krystbegär så jag ställde mig på knä lutandes emot ryggstödet på sängen för att öka trycket nedåt. Efter bara någon minut ståendes såhär så känner jag ett tryck och säger till barnmorskan "nu känns det verkligen som att huvudet kommer" var på hon svarar "ja men det är ett gott tecken" varpå jag svarar tillbaka "alltså på riktigt jag tror huvudet är på väg ut NU, jag måste känna!" och jag trasslar mig förbi alla sladdar för att komma åt där nere och känner att huvudet faktiskt är påväg ut. Det liksom var där en bit ut!

Nu blev det lite bråttom och jag bestämmer mig för att lägga mig ner i gynläge för att krysta. Även här får jag krysta när jag känner för och jag trycker på måttligt men tydligen väldigt effektivt. Efter två krystvärkar föds våran lilla Elias! Kl 13:27.
Han vägde 3860 g och var 53 cm lång. <3 Lyckan var total och jag var så chockad av hur smidigt det gick under krystningsfasen. Med Isabell och Hugo tog det 1,5h / 2h med aktivit krysningsarbete!

Efter förlossningen kom moderkakan ut bra, men de blev tvugna att trycka på min livmoder för att få ut koagulerat blod. Första gången gick bra, efter en stund skulle de göras igen.. denna gång hade barnmorske studenten kommit in själv och började hänga på min mage. Jag höll i Elias samtidigt och jag minns att det gjorde så ont att jag spände hela kroppen och visste inte ifall jag höll på att klämma ihjäl honom. Bara skrek rakt ut! Efter att hon gjort detta gick hon och hämtade den riktiga barnmorskan, som först försiktigt kände på min mage och kunde direkt känna att jag var väldigt kissnödig. Vilket jag inte kände...
Jag tappades på över 1,5l urin!!!
Detta hade denna barnmorskestudent stått och klämt stenhårt på. Hon kunde för sjutton ha spräckt hela min kissblåsa. Så jävla dåligt...
Jag fick kateter och efter mycket om och men fick vi äntligen komma upp till patienthotellet. Hela eftervården på förlossningen är jag också ganska besviken på. Vi fick vänta så sjukt länge på allting och jag mådde så dåligt av utmattning.


Dagen efter förlossningen så hade jag väldigt ont i ryggen, visade sig att norkosläkaren stuckit mig 13 gånger i ryggen! Jag visade detta för en barnmorska på BB och hon blev väldigt förvånad att en narkosläkare ens kan ha gjort på detta sätt. Hon pratade med sin chef och de kom överens om att skriva en avvikelserapport ang detta, för det står ingenting i min journal att det var svårt att sätta dit epiduralen.

Hela min upplevelse kring förlossningen var inte speciellt bra. Denna graviditet och förlossning har verkligen fått mig att känna att jag inte vill ha fler barn. Förlossningen var så extremt intensviv och det skedde så mycket fel att jag är besviken på hur jag behandlades.
Det är nu i efterhand som jag funderat på hela förlossningen och kommit fram till mer och mer hur mycket fel som egentligen gjordes. Som jag även inte skrivit i denna berättselse, för det är så mycket små saker här och där liksom.

Men men, Elias är här och vi är lyckliga över att vi alla mår bra (förutom att jag fortfarande har ryggont).

Min fina lilla pojke Elias, som verkligen är en mix av mig och Tobias. Han ser ut som en blandning av Hugo och Isabell när de var små. Kunde inte ha blivit bättre. Älskar honom redan hundra tusen varv runt jorden.
 
(Ursäkta ev. felstavningar, har inte tid att fixa dessa.. haha)