Förlossningsberättelse

2011-09-16 12:03:34 Förlossningsberättelse
» Kommentarer(5) «


Eftersom jag inte skrivit någon riktig förlossningsberättelse tänkte jag göra det nu, dock minns jag inte allt men jag ska försöka ta hjälp från min journal. Bättre sent än aldrig!

Jag hade förvärkar i ca 1 vecka innan det riktigt satte igång. Men ca kl 04,00 den 30 maj började värkarna, trodde att det som vanligt bara var förvärkar som innan. Dagen rullade på och vid 12,00 tiden gick min slempropp. Usch den var verkligen VIDRIG och nu kände jag att de faktiskt kanske var på g på riktigt. Jag satt och klockade värkarna mest hela tiden. Dagen rullade på, värkarna avtog lite då och då men kom efter ca 1 timme tillbak igen -starkare och starkare.



Kl 23,25 blir jag inskriven på förlossningen, är då öppen 2cm. Jag hade super ont, jag kunde inte för allt i världen gissa att detta bara var en liten fjutt smärta emot vad som skulle komma.



Kl 01,30 hoppar jag i badet, det var verkligen super skönt men under tiden jag badade blev värkarna mer  kraftiga. När en värk kom kunde jag varken prata eller röra mig. Förstod inte varför hon i rummet bredvid mig skrek så väldans, de gjorde ju bara mer ont om man skrek eller rörde sig.


Kl 02,40 är jag uppe ur badet, och jag är fortfarande bara öppen 2 cm men tappen var mer mjuk nu med mindre kanter.  Fick sätta på mig de snygga sjukhus kläderna nu också.



Kl 04,00 får jag lustgas och jag tyckte den hjälpte till massor. Jag blev helt flummig och kände mig jätte full. Min röst lät konstig och Tobias tyckte jag skulle ta det lite lugnt för jag blev så vimsig. Haha. Innan var jag rädd för lustgasen, för jag hört så mycket hemskt om den.. så som att man kan spy och få överdos av den osv sov. Men den fungerade verkligen toppen för mig. Började med lite åt gången men höjde mer och mer mot slutet. Tobias var också helt sluuut vid denna tiden, han sov typ 5 min - vaknade och somnade 5 min och vaknade och höll på sådär en stund. Stackarn.




Kl 05,00
Undersöks jag igen och är öppen 4-5 cm.


Kl 05,45
Får jag en epidural bedövning av en läkare, den fungerade verkligen suuuper bra! Guds gåva säger jag bara. Jag kunde verkligen inte slappna av mellan verkarna och hela min kropp skakade, så epiduralen hjälpte mig verkligen. Dock kunde jag inte sova något, jag försökte ändra position så ofta jag kunde. Bollen var bäst!



Kl 08,52
tas det hål på hinnorna till fostervattnet samt sätts det in en skalp för bättre fosterljudsövervakning.


Kl 10,21
får jag värkstimulerande dropp för jag öppnade mig för långsamt och värkarna var för mesiga.


Kl 11,20 Började jag med lustgasen igen. Jag minns att här blev de som en blackout för mig. Antagligen för värkarna blev så pass kraftfulla.. Jag minns att jag låg på min högra sida och Tobias stod bakom mig. Det var en barnmorska i rummet som pratade om något med mig men jag bara låg och skrek och grinade för det gjorde så ont. Nu förstod jag varför hon i rummet också hade skrikit, haha. Jag hade så ont och jag brydde mig verkligen inte om någonting! Jag bara tänkte på smärtan. Men samtidigt så tyckte jag det var härligt på något vis, för nu visste jag att de var nära! Vid denna tidpunkt var Tobias påväg att gå ut, han tyckte det var så svårt att se mig ha så ont. Men han stannade kvar!  (Han berättade detta efteråt)



Någon gång efter 11,20 började jag krysta.. jag kände knappt skillnad på krysvärkarna och de vanliga. Antagligen pga epiduralen. Jag kände verkligen inte att det tryckte på! Säkert därför det tog lite tid att få ut Hugo. Efter 35 min med aktivt krystande höjdes värkstimulerande droppet till 100ml / h. Och det sas att om bebisen inte är ute om 10 min blir det sugklocka. Han åkte ju fram när jag krystade men när jag slutade krysta mellan värkarna åkte han in igen liksom. Jätte frustrerande var det! När huvudet syntes kände jag på honom också, de var häftigt! :)


Kl 12,50 kom våran älskade son Hugo ut till oss! Han hade navelsträngen runt halsen men allt gick toppen bra. Jag var verkligen lyckligast i hela världen i det ögonblick då han kom upp på mitt bröst. Och såklart är jag det fortfarande. ♥



Jag fick sy lite skönhetsstygn och sätta i en kateter för jag kunde inte kissa. Hugo hade lite höjd temp - 38 grader men den gick ner snabbt så det var ingen fara. Och sen gick allt jätte bra. :) Nu har vi hela livet framför oss och jag längtar redan till nästa förlossning! De gör ONT men de är ingeting när man tänker på hur underbart allt var på samma gång. Att få föda Hugo var nog bland de underbaste jag gjort!


(Jag testade andra smärtlindringar också, typ värmedynor och sånt men de fungerade inte ett dugg för mig. Och att någon tog eller masserade mig ville jag absolut inte. Ville ha space om man säger så. De visste jag redan förlossningen, så typiskt mig att när jag har ont eller så vill jag inte ha någon kontakt alls.)



Förlossningen.

2011-06-02 17:27:46 Förlossningsberättelse
» Kommentarer(21) «


Tack för alla gratulationer! :) Här kommer kort från förlossningen och lite om hur allt gick. Han ska heta Hugo! ♥

Först när vi kom in var jag öppen ca 1-2 cm, tog ett bad och sen blev jag undersökt igen men inte mycket hade hänt. Sen blev det mer och mer ont och jag började med lustgasen. DEN gillade jag massor, hehe. Tiden går och det blir allt mer intensivt och jag bestämmer mig sen för att ta epidural, guuuuud vad härligt det var efter jag tagit den. Jag kunde verkligen slappna av då och jag mådde mycket mycket bättre. Då var jag öppen 7 cm och där stannade jag ett tag, så de tog hål på hinnorna till fostervattnet och kopplade upp mig på värkstimulerande dropp. DÅ gick de snabbt, trots epiduralen och lustgasen låg jag och grinade och skrek av smärta. Vid detta tillfälle var Tobias påväg att gå ut ur rummet för han klarade inte av att se mig på detta viset (berättade han efteråt) men faktiskt så var denna smärtan bäst på något vis. Jag visste att nu händer något liksom. Snabbt öppnade jag mig från 7cm till 10 och då var det dags att krysta. Jag vet inte om jag hade krystvärkar, kände inte som många andra säger att man absolut inte kan stå emot att trycka men jag tröck på endå. Efter lite mer än en timmes krystande kallades en läkare in för Hugo verkade lite klen. De sa att de kanske skulle få ta ut honom med sugklocka. Läkaren sa att hon skulle komma tillbaka om 10 min och se om han kommit ut då, om inte skulle det bli sugklocka och jäklar - då tröck jag som aldrig förr och till slut så var han ute! Jag verkligen kände hur jag sprak och fick panik precis när huvudet tröks ut.. men vilken lättnad det var när hela han bara slank ut efter huvudet. Som en hal fisk + massa gegg och vatten. Haha. Usch.. ;) Härligt att ha honom hos oss nu iallafall! ♥



Haha, nöjd tjej efter epiduralen. ;)


LYCKA!♥

Här är två lite nyare bilder.. nu är vi hemma förresten från BB. Trivdes inte riktigt där, inget fel på personalen eller så men jag ville bara hem trots att jag behövde mycket hjälp. Lite svårt dedär. :/

I vaggan hemma ♥